Fredag med mamma

Sexåringens dag idag, precis som alla andra fredagar. På fredagarna är de små på dagis, storebror på skolan och sexåringen är med mamma.

Denna fredag började vi med lite fika på coop, och nya stövlar. De hade superfina stövlar på coop med london motiv, tex sådana där höga bussar, jag frågade om han ville ha dem, "De var väl fina?" försökte jag, sonen tittar upp på mig med rynkadpanna, "Näää, jag vill inte ha dom, jag vill ju ha me&i!" (Den kommentaren värmde lite i mitt me&i hjärta.) Men me&i har ju inga stövlar så det slutade med att han valde ett par röda istället, och faktiskt så kändes ju de röda lite mer som hans stil än dem med bussar på.

Sedan tog vi en sväng på stan där han köpte en onepiece (för sina egna pengar, vilket säger endel om hans vilja att äga ett exemplar av detta plagg, han är nämligen väldigt sparsam med sina pengar,) och efter det gjorde vi ett besök på mormors jobb. På mormors jobb fick han visa sin nya snygga glugg där det enda fram tills igår suttit en liten, liten, mjölktand. (Som på något vis förvandlats till en tiokrona under natten). Kan ju även tilläggas att det inte bara var mormor som fick se denna fantastiska glugg, den visades upp för en hel drös med människor under vårt stadsbesök.

Tillbaka på coop igen för att handla lite mat inför helgen och inköp av en sallad på lösvikt som sexåringen sedan skulle äta i vardagsrummet framför tv:n, han bestämde också att han skulle dricka blåbärssoppa till och titta på "svarta bamse" som är en gammal, svartvit, bamse-film som han fick i julklapp av min bror för några år sedan.

Nu sitter han i vardagsrummet och skalar(?!) syltlökar och har det lugnt en stund. Snart skall de andra hämtas, sedan är lugnet över!

Det får nog bli en tidig kväll för alla i kväll, för i morgon... blir det gyttjebrottning på gården hela dagen...!!!

prioriteringar..

Natten mot Måndag skickade jag en förfrågan till bvc angående läkarintyg på mjölkfri kost till sexåringen. Idag ringde distriktssköterskan upp och erbjöd en tid idag klockan 10.00. Tyvärr var jag tvungen att avstå tiden då sonen just idag är på utflykt med klassen. En bussresa till staden och stora teatern som redan blivit uppsjuten en gång skulle äntligen bli av idag och sexåringen var supertaggad inför detta och har pratat om det hela veckan. Jag hade inte hjärta att hålla honom hemma från hans äventyr för att gå med honom på ett 15minuters möte på bvc. (vilket distriktssköterskan tyckte att jag skulle göra).

Hon erbjöd mig då istället en tid nästa torsdag klockan 10.00, denna tid krockar med ett annat läkarbesök som gäller nio åringen, ett besök som vi väntat på i 3år(!), distriktssköterskan på bvc tyckte att jag kunde ringa och försöka flytta den tiden istället?!
Jag törs ju knappt andas om den läkartiden ens av rädsla över att råka dra olycka över den och förlora den.
Denna tid har jag inte mage att omboka, inte en tid som vi väntat på så länge, och dessutom enbart pga ett 15minuters möte på bvc. Den andra läkartiden måste dessutom passa både för mig, mannen och nioåringen, pluss en läkare och en sköterska på lassa, rent logiskt borde det vara svårare att flytta den tiden än att få 15minuter på bvc?

Men dessa två tider, klockan 10.00 idag eller klockan 10.00 nästa torsdag var de enda tider hon kunde erbjuda mig på bvc??? inte en endaste liten tid någon annan gång än just dessa två fanns att uppbringa?!

Jag undrade om det inte fanns någon akuttid? det gjorde det ju såklart inte då de skulle användas till tex, hjärtsjuka. Visst, det fattar ju jag också att sådana måste gå före matintoleranta, men handen på hjärtat, hur många hjärtsjuka får de in under en dag på bvc?, inte ens en liten hint om en akuttid som vi kunde sitta i väntrummet och vänta på ifall ingen hjärtsjuk skulle dyka upp, fick vi.

Visst, sexåringen är ju inte akutdöende just nu pga att han inte får mjölkfri kost i skolan, men han mår ju inte bra på maten han får, betyder det ingenting?, kan man inte kräva att få hjälp, kan de inte ens försöka trollafram 15minuter mellan två andra (viktigare) besök?!

Eller är det faktiskt så att det är jag som prioriterar fel, är det så att jag skall bestämma att han inte får gå på teater eller att storebror får vänta några månader till på sin läkartid (några månader kanske inte gör någon stor skillnad då det redan gått tre år av väntan).

Är det jag som är dålig på att prioritera?, ställer jag för höga krav på sjukvården? eller är det något riktigt sjukt i samhället då man måste vänta i tre veckor för att få träffa bvc i 15 minuter?!?!?!

*Källa: mjölkfri.com 

Symptomen vid mjölkallergi kan delas i fyra större grupper:

• Hud: eksem, hudrodnad, klåda, nässelutslag och svullnad.
• Mage-tarm: diarré, förstoppning, kolik, kräkning, magont, blod i avföringen och svårt att ta upp näring.
• Luftvägarna: astma, hosta och snuva. Det råder olika åsikter om mjölkallergi kan ge inflammation i mellanörat eller inte.
• Allmänna besvär: allmän irritation, gråt, huvudvärk, håglöshet, oro, rastlöshet, slöhet och överaktivitet.

fem igen...

Så var vi åter igen bara fem stycken i familjen. Han tillhör väl i och försig fortfarande familjen, den där mannen, även om han är borta en vecka, men under kommande vecka kommer han inte att finnas i det gemensamma hemmet, vilket innebär att han inte är en del av familjen under just denna period.

Det låter kanske lite brutalt, men det är så det känns, då han är borta så finns han inte. Det är nog lite som en överlevnadsinstinkt, det är inget som jag har tänkt ut och tagit ett aktivt beslut om, det är något som bara händer då han lämnar hemmet för att vara borta en vecka. Plötsligt ställer hjärnan in sig på att vara ensam, hjärnan vet att det inte finns någon backupp, det är lönlöst att hoppas på hjälp. Hjärnan byter från "familjeliv" till "överlevnad!!!", så fort han stängt dörren efter sig.

Veckan som kommer nu handlar om att överleva på ett så smidigt, trevligt och minnesvärt (i positiv bemärkelse) sätt som möjligt. Barn skall till skola, dagis, (ja jag säger dagis utan att skämmas), mat skall lagas och strider skall utkämpas. Hjärnan har helt på egenhand kommitframtill att allt detta vardags arbete underlättas av att jag är helt inställd på att vara själv om det. Sedan verkställde hjärnan sitt eget beslut, också det helt på eget bevåg, och stängde av mannen från min verklighet. Tack hjärnan!

Nu lät jag visst sådär brutal igen, men faktum är ju att det är de där sista timmarna innan ens partner kommer från jobbet som är de jobbigaste, eller hur?! Då man känner att man börjar närma sig målet. Snart har man inte 100% ansvar för allt längre, snart kan jag gå på toa i fred och veta att någon annan håller koll på världen undertiden. Det är då, när man låter sig slappnaav och minnas att man faktiskt är två om ansvaret och "jobbet" med barnen som det blir jobbigt. För vet man att han väntas hem till klockan 17.00 så börjar ens söta barnen att förvandlas till odjur vid 15.30 och innan 17,00 så står man klar att ringa adoptionsbyrån om mannen inte stegar in i huset exakt klockan 17,00 eller helst 15minuter innan. Tänk att ha den känslan i en vecka...! *grymma värld*

Nä, då följer jag hellre hjärnans direktiv och lever som ensamstående de veckor han är borta, en strategi som fungerar klockrent, enda tills sista dygnet.. kvällen innan hans beräknade hemkomst börjar jag fundera på vilken tid han skall anlända, jag börjar känna "familjekänslorna" igen, jag slappnar av lite för att jag vet att jag inom ett dygn kommer att ha en partner igen och en och en halv timme innan mannen kliver in genom dörren så  ringer jag och fråga honom (med panik i rösten) vars han är, om han kan köra fortare, eller kanske gena lite i kurvorna för att spara tid?! samtidigt som jag pratar i telefonen ser jag hjälplöst på medan mina hjälpsamma, söta barn sakta men säkert har förvandlats till monster som under krigiska primalskrik börjat demolera huset med en aldrig tidigare skådad beslutsamhet!

Nästa Måndag är vi sex stycken i familjen, men i veckan är vi bara fem!

Bara en vecka kvar!

mamma kan!... (i några år till iaf..)

Vi hade en helt vanlig middag idag, jag och de fyra barnen, tvååringen kan allt själv, sexåringen visslar och sjunger, femåringen fantiserar och svamlar. Femåringen låter lite som jag tänker att en hamster hade låtit om hamstrar kunde prata någotsånär förståeligt, då han svamlar som mest och pratar som fortast*.Och nioåringen är inte på sitt bästa och säger "nej!" så fort femåringen öppnar munnen. Nioåringen blir fort irriterad och frustrerad då någon fantiserar, han vill helst att allt skall vara fakta, och fantasier är bara irriterande, särskilt då de kommer från lillebror som pratar högt (läs; skriker) i falsett och på en underligt hamsterliknande sätt. (själv älskar jag hur han pratar och för mig hade han gärna fått låta så för alltid, det är som en del av hans personlighet, vilken jag kommer att sakna då han lärt sig att prata som "vanligt". Men jag förstår ju att det är viktigt att han får hjälp att låta som "alla andra".)

Idag svamlar han om människor, fem åringen, han räknar upp alla färger han kan kommapå och säger att människor kan vara alla färger, både vita och lila och gröna och bruna, osv. Nioåringen håller på att kokaöver, "Nej!" säger han om och om igen, högre och högre för att överrösta lillebror som bara höjer rösten mer och mer han också för att vi skall höra honom. Tillslut (ganska omg, då jag ser att detta kommer att leda till raseri och tårar) får jag avbryta dem. Jag börjar lite snabbt med att uppmuntra lillebrors underbara fantasi, "Oj, en grön människa, det har jag nog aldrig sett, det vore spännande att träffa en sådan.." och sedan fort till nioåringen innan han blir ännu argare (för att jag uppmuntrar sådant struntprat) "Men det finns ju faktiskt människor av jätte många olika färger. Det finns människor som är nästan helt svarta, nästan så att de är glänsande, så svart är dom, också finns det människor som är alldeles vita. Dom har inga pigment alls, varken i huden eller håret.."

Detta samtal intresserar alla barnen och de kan fantisera tillsammans, för det är ju väldigt spännande att fundera över det där att alla människor är olika. Ofta tycker vi ju att det finns vita och bruna människor, (och kanske några gula också om man vill det), men sådana här ämnen är perfekta för mina barn, för femåringen och sexåringen kan fantisera lite lagom inom gränsen för vad som är fakta och då är nioåringen också nöjd och även mamman som är som gladas då barnen är vänner.

Efter middagen så letade jag fram en bild på en riktigt svart man och en på en hel familj med albinism. Det var då, när jag visade bilderna, (som bevis på mina påståenden) som nioåringen med imponerad stämma undrade hur jag kan veta så mycket om allt.

Tänk att man fortfarande har saker att lära dem och att man fortfarande kan imponera genom att googla en bild på datorn. Gissar att det inte fungerar i så många år till...

9åringen som 8åring.

*Han byter ut många av språkljuden mot andra, han har svårt för ljud som sägs långt fram i munnen, tex. S, F och sch ljuden (oftast byter han dem mot T). Dessutom har han någon typ av talfel som gör att han hakar upp sig på första ljudet i första ordet i en mening, så om han skall säga "sylten skall vara på gröten" så säger han "tylten ta vala på töten" fast än han inte har några problem alls att säga gröt egentligen. Det är visst ett besvärligt talfel enligt logopeden, för dels måste han ju lära sig de där ljuden han inte kan, men sedan måste han ju lära sig ett nytt sätt att säga ord i följd också.

jamaica has a bobsled team...

Minns ni filmen cool runnings? Den handlar om ett gäng jamajkaner som skall tävla i bob-åkning under vinter os?!

Ni får själva fundera över hur jag kom att tänka på den filmen då vi var ute i solen idag ;-)

 

"Sanka... you dead?

 
                                 Ya, mon."

är detta ett sk. dödsstraff??

Igår var jag sådär våldsamt pedagogisk som bara jag kan vara...

Sexåringen fick ett smärre utbrott vid middagen och lät som ett litet ilsket djur, förslagsvis en arg apa av något slag, för att det kommit ett potatisskal i hans glas...

Jag slog händerna för munnen och spärrade upp ögonen och sedan utbrast jag "Nej, så fruktansvärt, detta kommer att sluta i katastrof, vi kommer alla att dö!!!!" sedan föll jag död ner.

Avledningen fungerade på barnen och de tyckte att jag var rolig och vi kunde sedan äta en trevlig middag tillsammans utan några fler utbrott...

MEN! jag blev straffad för mitt opedagogiska utbrott, för då jag dog, så landade jag på nioåringens täckbyxor i vilka det fanns en spelkula i en av fickorna, denna spelkula hamnade precis under min höft!

Blåmärket ser väl inte så alarmerande ut i sig, det värsta är bulan under blåmärket som gör så ont att det är svårt att ligga på vänster sida i sängen... Nästa gång jag dör... skall jag välja nedslagsplats med större omsorg.

lika duktig som på fb..

Idag har vi varit sådär duktiga som folk bara är i sina statusuppdateringar på facebook..

Vi har städat hela nedervåningen (ca 100kvm) och vikt all tvätt (ca 100kbm) och nu har jag rullat köttbullar (gjorda på ägg från grannen, vilket är lite mer pk än ägg från affären). Inte illa, eller hur?!

Kanske det är så att jag skulle kunna förvärvsarbeta om jag hade min 9åring med mig? för helt ärligt så har nog han städat mest idag. Han är lite svår att fåigång, men då han lix börjat så är det på blodigt allvar...

Han började med att kläpå lillans dockor (Charlie, Kakan, Dockan och Anita) och sedan placerade han dem på ett högt skåp för att hon inte skulle kunna förstöra det han åstadkommit. Efter det möblerade han om i hennes rum (hon är inte längre välkommen i sitt rum) och sedan stod han som en riktig boss (läs; slavdrivare) och berättade för mig hur köket skulle städas och var jag skulle placera saker för att det skulle bli "bättre" städat. Han kör nämligen med den där vuxen grejen att han säger saker som "Jätte bra mamma, vad fint du gjort, men det skulle kanske bli ännu bättre om du gjorde såhär?!" Detta säger han med lugn, vänlig och möjligen aningens nedlåtande stämma.

Då vi sedan var klara så kunde vi inte äta gröt till lunch som jag hade tänkt då gröt är alldeles för kladdigt för ett nystädat kök och lite irriterad var han på mig, den där 9åringen, då jag startat diskmaskinen innan lunch så att alla tallrikar var tvungna att stå på diskbänken och se stökigaut tills diskmaskinen var klar...

Och nu är mina köttbullarna klara också, så snart skall vi äta och sedan då de tre små är lagda så skall jag och min chef se en film "trubbel i sagoland" och äta oreos...

Jag hade lovat min 9åring en egen dag med mig nu på lovet, men det har ju inte gått att genomföra, denna dag blev dock en helt ok kompensation, för är det något han gillar 9åringen så är det att bestämma saker ;-)

hur gör folk?

Tur att jag inte har något jobb, kan man överhuvudtaget ha ett jobb om man har fyra barn?!

Alltid är det ju något som kommer ivägen för att man skall kunna åka på sitt jobb (om man har ett), denna vecka hade vi tex. två tandläkarbesök och ett besök hos logopeden inplanerat (men 48h karantän pga lite kräks satte stopp även för de planerna.)

Det är alltid logoped en gång i veckan, också är det ögonmottagningen och dietisten och öronläkaren och ögon doktorn också tandläkaren då med jämna mellanrum. Och sedan magsjuka då, först kräks en = fyra barn hemma i 48h, då man ser ljusningen så kräks nästa osv. sedan kommer lite förkylningar och några dagars feber och en och annan stängningsdag från skola och dagis..

Sedan är det möten på skolan som nu mer sköts mestadels på dagtid då fröknarna av förståeliga skäl inte vill jobba på kvällarna och ibland måste någon vara hemma bara för att...

Jag gissar att jag skulle kunna jobba ca en dag i veckan på heltid...

Faktisk så förstår jag dem som ger sina febriga barn alvedon och skickar dem på dagis och håller tummarna att de skall orka hela dagen... för hur klarar man ekonomin om man är beroende av sin inkomst från sitt förvärvsarbete samtidigt som man har fyra barn hemma som sätter käppar i hjulen för en?

Eller är det så att alla andra som har fyra barn har dragit ner på det där med sjukdomar och besök på olika vårdinrättningar?, har de valtbort skelningar och talsvårigheter hos sina barn? och hur gör man isf det??

Just nu är det magsjuketider, men femårigen är inte sjuk, han kräks bara ibland på morgonen då han ätit för dåligt på kvällen. Efter ett glas oboy och en husmans så är han som vanligt igen... Men nu är det ju som sagt magsjuketider och ingen vill ta några risker.. detta innebär att jag har fyra fullt friska och grymt understimulerade barn hemma idag (och i morgon och på lördag och på söndag) nämnde jag förresten igår att jag har feber också tillråga på allt?!

Dags att återgå till livet igen, mackor med ost står på schemat...

gammal bild på femåringen, detta var på den tiden då bara fötterna växte på honom ;-)

Just idag är jag INTE stark...

Fy vad det är synd om mig idag..

Jag kunde inte sova i natt, jag frös och  hade ont i kroppen, jag spenderade hela natten sådär halvsovande, man tror att man är vaken men plötsligt vaknar man och inser att man nog ändå sovit fast inte har man blivit piggare inte...

06,45 ringde väckaren och termometern visade på 38,5, inte undrapå att jag kände mig döende..

Tur att jag hade möjlighet att lämna barnen på fritids och dagis idag, inga barn skall behöva se sin mamma så ynklig som jag är då jag har feber..

Just idag är jag inte stark, just idag vill jag att min man skall vara hemma, just idag är jag jätte sjuk... stackars, stackars mig :-(

Hade jag haft samma sätt att prata på som lillan idag så hade jag sagt; "Jag varm, ajaj min huvud. Jag ledsen i min hus. Synd mig!" *tillgjorda snyftningar*

Nu skall jag sova en timme.. och vakna som en ny människa! (det är planen iaf)

investering i framtiden.

Glömde ju att posta denna. Detta är alltså ett ca140cm högt kapplatorn byggt av stolt 9åring.

Detta är tredje försöket att föreviga ett dylikt torn hemma hos oss då sexåring helt utan stolthet rev de två första exemplaren.

Så kan det vara att ha småsyskon, man blir en hejjare på att göra saker snabbt och effektivt, och klarar man inte snabbt och effektivt på första försöket så har man en helt unik möjlighet att få öva på allting man gör flera ggr, och eftersom övning ger färdighet så blir man snabbt en hejjare på att göra det mesta snabbt och effektivt och dessutom under stress..

Det kanske känns jobbigt just nu, men han kommer säkert att ha nytta även av detta i sitt vuxna liv ;-)

3D bio..

9åring och 5åring

6åring (långt innan filmen börjat)

Jag och de tre pojkarna packade in oss i bilen och åkte till stan. Det var tre stycken väldigt förväntansfulla och uppspelta pojkar som satt där i baksätet och bubblade, förväntningarna och spänningen var så hög att den äldste till och med kokadeöver lite vid två tillfällen...

Vi beställde biljetterna och sedan gick vi en sväng i affärerna runt bion för att fördriva de 45minuter vi skulle få vänta på att bion skulle börja. Oftast går det ganska bra nu för tiden att hålla sex åringen någotsånär inom ramen för vad som är "normalt" uppförande på offentligaplatser, men idag var spänningen för stor och alla kassörskor, butiksbiträden och kunder på alla affärer vi besökte fick veta att vi minsann skulle se mästerkatten i 3D, de fick höra några referat ur reklamsnuttar han hade sett om filmen och de fick veta åldrana på alla i våran familj... Han är verkligen en bubblare.

Popcorn och dricka till alla, och sedan ner för en lång trapp.. jag bar tre popcorn och två drickor + en påse med saker vi handlat och min väska, då vi gjorde ett litet toalettbesök innan föreställningen skulle börja så fick jag hålla ytterligare en popcorn och en dricka.. det är verkligen tur att jag är född som bläckfisk?! (sexåringen gjorde enligt rykten sin pissrännedebut till storebrors stora förtret, småbröder kan verkligen vara så oerhört pinsamma.)

Plockade glasögon, hittade våra platser, lyckades sätta oss utan att spilla alla popcorn, drickorna var nästan slut redan vid det laget, och sedan började filmen...

Det var inte en av de bästa jag sett, tyvärr, jag hade högre förväntningar på den, men helt ok var den och vissa grejer var verkligen roliga och fyndiga, en typisk familjefilm där det finns lätt skrattade saker för de minsta och även sådant som man kan skrocka lite åt själv men som barnen inte ens uppfattar som skämt. 4 av 5 får filmen av mig.

Tyvärr blev det för jobbigt för femåringen med 3D grejen, jag var lite rädd för att det skulle bli så då han han skelar ganska mycket och måste anstränga sig lite mer än andra för att fokusera blicken, men han klarade nästan hela filmen innan han rulladeihopsig i sin stol och blundade en stund. (I sann mästerkatts anda). Sexåringen satt längst ut på sin stol och var helt uppslukad av filmen, och den världsvane nioåringen satt tillbakalutad och åt sina popcorn, han har ju varit på 3D bio förut och var inte lika imponerad denna gången.

Sammanfattningsvis kan jag ändå säga att det var väldigt trevligt, barnen skötte sig väldigt bra och alla var nöjda och glada då vi åkte hem. Detta är ännu en grej vi får göra om någon gång då det kommer en film som vi bara inte får missa.

söndags film och måndags bio!

Nu har lugnet lagt sig över huset, klockan är 19:36 och snart skall vi avrunda veckan med att se Conan the barbarian (för att jag är kär i Jason Momoa och av ingen annan anledning än det).

Just då denna film kom så hade aftonbladet en liten träningsspecial där rubriken löd ung. "vill du ha Conans kropp?" också var det då olika rörelser man skulle göra för att börja se ut som honom (undrar vilka typ av träning som krävs för att få en att bli 193cm lång?) jag läste inte så noga hur detta skulle gåtill dock... Hade å andra sidan artikeln handlat om hur man fått Jason, alltså en liten kurs i hur man lockat till sig och sedan hur man skulle behålla Jason själv, så hade jag läst lite mer noga.. (kanske hanns fru och min man hade haft åsikter om detta? det lär vi aldrig få veta).

I morgon kommer vi sedan att inviga sportlovsveckan med ett biobesök, mesterkatten, i 3D. Den filmen har jag verkligen längtat efter att se, jag har större förväntningar på den än på Conan, det enda tråkiga är ju att man måste se den på svenska då man har barnen med sig, jag får nog hyra den sedan och se den på originalspråket med Antonio Banderas som katten.

(nu är klockan 20:11, detta inlägg har uppenbarligen tagit väldigt lång tid att skriva, det kan man inte tro då man läser det va?!)

Trotts lite små motgångar i bilvärlden denna vecka så känns det ändå som att det är en trevlig vecka som avrundas nu och läggs till arkiven!

hörninini?!?

215 gånger har ni läst min blogg och inte en endaste liten kommentar har jag fått, vad är det för stil?!

En liten kommentar som lyder "lär dig stava" eller "grammatik är inte din starka sida va?" kunde jag väl få i alla fall, så att jag inte känner mig helt bortglömd..?!

Me&I

Jobbade lite idag :-D

Tänk vad roligt det är att jobba då man får jobba med det roligaste som finns!!

Idag har jag jobbat med det roligaste som finns, jag har sålt underbara kläder till både stora och små, träffat underbara människor och fikat smarrigt fika. Alla borde få provapå att vara meandi säljare.

Imorgon får jag också jobba, vilken lycka!

Dagen gud glömde...

Glada i hågen påbörjade jag och mamma vår noga inplanerade IKEA resa igår 07.20. Allt gick bra, vi hade tur med vädret och trafiken var helt ok, vi lyssnade på radio, åt smågodis och funderade över vad som skulle bli dagens inköp.

Det var jag som körde, vi hade vår mazda5a, dels går den ju billigt och dels rymmer man ju ganska mycket i den om man fäller ner sätena...

Några mil från resansmål börjar en lampa lysa.. DPF.. stannar och kollar instruktionsboken.. dieselpartickelfilter står det, kör 40kmh alternativt kör på över 2000varv i 10/15minuter för att brännaur filtret, lampan får INTE börja blinka. Efter en stund börjar lampan blinka...

Ringer mannen och även pappan, ingen kan ge klara besked om vad vi skall göra, mannen fixar adressen till en verkstad i närheten av varuhuset vi skall besöka och vi springer genom varuhuset och rycker det viktigaste för att sedan åka med bilen till verkstaden. Vi bestämmer att vi kollar bilen först och besöker övriga varuhus i närheten efter verkstadsbesöket...

På verkstaden konstateras att filtret är tätt, vi kan inte köra därifrån om vi inte vill riskera större skador och dyrare reparationskostnader. Det är bara att glömma de andra affärerna och sätta sig i bärgningsbilen.

*Måste inflika här ett STORT tack till den underbare mannen på verkstaden som tyckte att vi fått nog med prövningar underdagen och lät oss åka utan att behöva betala något alls, säkert var vi skyldiga honom iaf 700kr för uppkopplingen mot datorn och ringandet till försäkringsbolag och bärgare (får väl tacka för att jag är kvinna också, hade jag varit man hade jag nog förväntats klara allt detta själv). Men hur det än var så ordnade han allt detta åt oss gratis, samtidigt som han var trevlig och dessutom bjöd han på kaffe. Tack, tack*

ca20mil i bärgningsbil, sedan hyrbil (volvo v50, underbar bil förövrigt), de sista 14milen.

Besväret är väl en sak, och tiden på IKEA kan vi nog taigen en annan dag... MEN...

PENGARNA!!!! detta kan gå på allt mellan 1000- och 10 000kr. Bara för att fixa bilen (sedan är det ju självrisk till bärgaren och en viss % för hyrbilen (som kostar 1500kr/dygn).

Så kan de gå... jag fick iaf bra pris på mina överskåp, ett nytt duschdraperi och en vanlig (fast högre) stol till lillan. Idag var hon en stortjej vid frukosten. Och trotts allt så hade jag en trevlig dag med min mamma och vi träffade många trevliga hjälpsamma människor på vår färd.

Nästa gång tar vi dock bussen!

Badrummet som gud glömde... men jag tror det skall bli finare med nya duschdraperiet iaf. Jag får trösta mig med det då jag gråter över att vi efter gårdagens merkostnader får vänta litetill med renoveringen av sagda rum tyvärr...

tryffel svin? nej, de är rabatt grisar!

kollade just igenom kvittot från vår dagsutflykt till Toys r us.

Barnen hade blivit lovade en tur till Toys r us för att handla för sina julklappspengar, de fick köpa vad de ville i butiken och redan då vi kom in genom dörrarna så hade storkillarna bestämt vad de skulle ha (beyblade till den äldste och en gigantisk bilbana till den näst äldste), de två små tog lite längre tid på sig att bestämma sig men då de var klara så var alla nöjda och glada.

Slutsumman på kvittot är 2914,70. Om jag däremot räknar tillbaka all rabatt som är dragen så blir slutsumman 4693,70. Har Toys r us alltid så bra rabatter? hittade vi av en dag då de såldeut för att få plats med nya leveranser? eller är mina barn lite som tryffelsvin, fast med reapriser, och känner av en bra deal då de ser en?

De gick ju bara in i butiken tog de dom verkligen ville ha (utan hjälp eller påtryckningar från oss) och lyckades välja saker med en sammanlagd rabatt på 1779kr. Jag tyckte att de gjorde bra köp redan då vi var där, de valde bra saker som de kommer att ha roligt med och som verkar hålla för deras lekar...

Visst är det lite långt att köra, men det är ju en del av tjusningen och nu efter att ha kollat på kvittot så känner jag att detta är något vi kan göra igen. Aldrig har man blivit positivt överraskad då man kollat kvittot från barnenshus inte!

Så var de fyra stycken igen :-)

Ordningen är återställd.. alla barnen är hemma!!

Huset är inte tyst längre, någon var nyss på toa, det knarrade lite i ett golv och Helge Skoog babblar på om prutt-pulver i all oändlighet. (Skiva nr4 i serien om Doktor Proktors pruttpulver, det måste vara något visst med den, det är nämligen alltid den som spelas om och om igen där uppe på kvällarna). Men lyssnar man riktigt noga och försöker ignorera Helge så kan  man även höra lite käck musik från en my little pony skiva bland allt prutt prat.

Som sagt, ordningen är återställd <3

lugnet har lagt sig..

Jag och lillan blev oväntat ensamma igår afton, stora sonen åkte till mormor och de mittersta sönerna åkte till farmor, vilken oerhörd tillgång de är de där mor- och farföräldrarna. Kan ni tänka er, en hel kväll för sig själv! (nästan iaf, men är man van att ha fyra stycken barn så känner man sig ensam om man bara har ett hemma).

Så igår afton satt ju då jag och lillan själva i soffan och tittade på tv och åt lördagsgodis, och jag tänkte lite på de människor som "beklagar" sig över att det är jobbigt med barn och jag kunde inte för mitt liv förstå hur de menar, hur de som har ett eller två barn kan tycka att det är jobbigt?!

Jag och lillan hann prata med varandra, jag kunde hjälpa henne direkt hon bad om något och jag kunde sitta med henne i knäet i över en timme utan att måsta ta hänsyn till någon annans önskemål och behov, vilken drömtillvaro!

Men sedan tänkte jag på dem som har fler barn, typ fyra, och som aldrig kan få någon hjälp. De som har fyra barn och ALLTID är ensamma, som aldrig kan tänka att, "nu är det bara en dag kvar sedan är vi två vuxna igen", och de som inte kan ringa sin mamma eller moster eller någon i hela världen och fråga om de kan ta ett barn eller två, inte ens i några timmar. Jag tänkte på dem som måste ha sin barn med sig då de handlar, då de skall till läkaren, till frisören, till optikern... överallt.Tänk att ha fyra barn och aldrig kunna få någon avlastning alls..!

Sedan när allt var tyst och mörkt här hemma igår kväll och jag låg ENSAM i min säng och lillan sov sedan flera timmar så tänkte jag på vilken underbar omgivning vi har som ställerupp så mycket för oss. Tackvare våra underbara familjer så har vi fått helt andra förutsättningar att ha alla de barn vi vill ha, jämfört med om vi inte hade haft någon alls som kunnat ställaupp. Min man hade tex inte kunnat ha det jobb han har och vi hade inte kunnat bo där vi bor om vi inte hade haft tillgång till dessa hjälpsamma människor.

För visst är det skönt att vara ensam ibland, att kunna ligga i badet och veta att man inte behöver klivaupp fem ggr för att någon MÅSTE kissa, (trotts att det bara var fem minuter sedan sist) och kunna se en film med mycket blod utan att behöva hålla koll över axeln så att ingen smugit ner och står i dörren och tjuvkikar. Igår passade jag på att se Natural Born Killers.

Men mycket av tjusningen med allt det där är nog bara tanken på att få vara ifred. För det är ju då man helatiden har någon som sliter i en, frågar och berättar saker, kräver uppmärksamhet och skriker om oförrätter, som man längtar efter ensamheten. Då man verkligen har fått sin ensamhet och ligger där i ett tyst hus, (även då de sover gör de ljud de där barnen, det är mycket tystare i huset på nätterna då de inte är hemma) i sin stora säng och känner att detta borde vara paradiset, så börjar man ändå (på ett klyschigt vis) känna att det vore ändå mysigare att ligga och balansera på sängkanten och titta på Sveriges minsta femåring som utan minsta problem tar upp 4kvm säng alldeles själv.

Men just nu är det iaf bara jag och lillan hemma, vi hinner prata med varandra, vi åt en mysig frukost utan bråk och kiv, och idag fick hon välja sina kläder alldeles själv, dagen till ära!

Dottern är NTE gullig (om du frågar henne).

 Pojkarna är ute i snön och leker, så jag och lillan har en stund för oss själva, jag tycker att vi skall göra "tjejgrejer" och gräver fram våra klänningar som är likadana. Vi blir jätte söta bådatvå, men lillan är inte nöjd och hävdar att hon är ledsen. Jag lyckas dock få tre stycken fina kort på oss innan hon kränger av sig klänningen och utbrister ett nöjt; "SÅ!".

Nu är hon klädd i svart tröja och randiga strumpbyxor. Jag visar henne bilden och säger "Titta vad fina vi är, ser du så gulliga?!" lillan skakar på huvudet och säger bestämt att hon inte alls är gullig i klänningen.

Vi tittar på andra bilder en stund och hon fastnar för en bild där hon har samma kläder som sin äldsta bror, "Där jag fin!" säger hon bestämt. Jaja, klänningen hamnar i påsen med kläder som skall säljas och klänningarna på beställningslistan byts skyndsamt ut mot canvasbyxor och tröjor med traktorer.

Jag kräks egentligen lite på allt detta genus tjoller om jag skall vara lite mindre PK än vanligt, jag hade gärna klätt min dotter i rosa och gulliga klänningar och pojkarna i tuffa "pojkiga" kläder. (det är svårt för mig att vara mindre PK än vanligt då PK också är något jag kräks lite på).

Men eftersom jag har en son som älskar rosa och en dotter som älskar canvas och eftersom jag är för individualism* så verkar jag ganska PK ändå. Det är väl både på gott och ont antar jag.

* individualism, i den bemärkelsen att jag anser att alla människor är individer och att alla individer har olika drivkraft, önskningar, mål och förutsättningar, oberoende av ras, kön, ålder och religion och att alla människor borde ha rätt att uttrycka sig som de vill, iaf så länge som man inte skadar sig själv eller andra genom sina handlingar. Jag uppmuntrar således mina barnen att vara som de är. Jag lägger ingen djupare innebörd i ordet i detta sammanhang.

Fredagsdrömmar...

Idag har jag varit med son nummer 2 på lekland. Son nummer två är alltid ledig på fredag och hemma med mig, ibland hittar vi på saker bara jag och han och idag hittade vi på att vi skulle på lekland..

Vädret var som gjort för en dag inomhus, -16grader och mulet, vi anlände till parkeringen just som de låsteupp dörrarna och hade jag inte varit tvungen att svara på ett sms innan vi gick in så hade vi varit först på stället.

Just denna dag fick han som han ville min 6åring, både plättar och slush och fri lek i 4 och en halv timme. Problemet med sådana dagar är att då man säger att verkligheten kallar och tre syskon måste hämtas på skola och dagis så blir det som en kalldusch för den som redan efter två timmar kommitframtill att detta var paradiset och att han aldrig skulle återvända till verkligheten igen.

Men efter gråt och tandagnisslan så är vi nu hemma, jag och mina fyra vildar och det är "bara" tre dagar kvar nu tills vi åter är sex stycken i familjen och jag får gå och lägga mig..

För tio år sedan kunde jag inte ens drömma om att drömma om att få sova ett dygn, nu är det det enda jag önskar mig. Då jag fyller 30år skall jag skriva "fri sömn i en vecka" längst upp på min önskelista också får familj och vänner fixa en vecka på hotell åt mig eller på något annat bra sätt ordna en helt ostörd vecka som jag kan spendera vågrätt..

..Dags att sluta drömma nu och sätta sig till bords kanske?!

Men efter middan skall jag fortsätta att drömma om sömn, ända till barnen somnat och jag mirakulöst känner mig pigg igen och glömmer bort att jag behöver sova, klockan 23.59 kommer jag att inse att jag borde lagt mig för längesedan och i morgon kommer jag att vara trött.. men inte fasen lär man sig något av det heller..

..bara 8månader kvar till 30, då SKA jag sova, sådet så!

snart en riktig blogg!

Detta får bli dagens bild, den söta kaninen som jag sydde lite snabbt mitt i köksrenoveringen (det är inte alls lika roligt att fålla vita gardiner som att sy rosa kaniner).

Jag tänkte att lillan skulle få den, kanske skulle hon vilja ha den i sin säng, kanske skulle det bli en sådandär favorit som vi alltid var tvungna att ha med överallt och som det skulle gråtas över då den blivit glömd på dagis eller om den hamnat i tvättmaskinen?!

Det blev inte så, lillan hann aldrig ens se den, son nummer tre såg den först och la genast beslag på den. Den blev aldrig en sådandär superfavorit, den rosa kaninen, ingen har någonsin gråtit över den, men den finns med ibland i våra liv och ibland är den efterfrågad vid sängläggningen och ibland ligger den och slöar i soffan sedan barnen åkt till dagis och skola, så lite glädje har den nog spridit ändå.

Och gardinerna då..? jodå, de blev också klara och ingen gråter över dem häller som tur är.

Första inlägget

Då skall vi se om detta fungerar då.. känns som att det kommer att krävas endel tid för att få detta att likna något ;-)