Pojkarna är ute i snön och leker, så jag och lillan har en stund för oss själva, jag tycker att vi skall göra "tjejgrejer" och gräver fram våra klänningar som är likadana. Vi blir jätte söta bådatvå, men lillan är inte nöjd och hävdar att hon är ledsen. Jag lyckas dock få tre stycken fina kort på oss innan hon kränger av sig klänningen och utbrister ett nöjt; "SÅ!".
Nu är hon klädd i svart tröja och randiga strumpbyxor. Jag visar henne bilden och säger "Titta vad fina vi är, ser du så gulliga?!" lillan skakar på huvudet och säger bestämt att hon inte alls är gullig i klänningen.
Vi tittar på andra bilder en stund och hon fastnar för en bild där hon har samma kläder som sin äldsta bror, "Där jag fin!" säger hon bestämt. Jaja, klänningen hamnar i påsen med kläder som skall säljas och klänningarna på beställningslistan byts skyndsamt ut mot canvasbyxor och tröjor med traktorer.
Jag kräks egentligen lite på allt detta genus tjoller om jag skall vara lite mindre PK än vanligt, jag hade gärna klätt min dotter i rosa och gulliga klänningar och pojkarna i tuffa "pojkiga" kläder. (det är svårt för mig att vara mindre PK än vanligt då PK också är något jag kräks lite på).
Men eftersom jag har en son som älskar rosa och en dotter som älskar canvas och eftersom jag är för individualism* så verkar jag ganska PK ändå. Det är väl både på gott och ont antar jag.
* individualism, i den bemärkelsen att jag anser att alla människor är individer och att alla individer har olika drivkraft, önskningar, mål och förutsättningar, oberoende av ras, kön, ålder och religion och att alla människor borde ha rätt att uttrycka sig som de vill, iaf så länge som man inte skadar sig själv eller andra genom sina handlingar. Jag uppmuntrar således mina barnen att vara som de är. Jag lägger ingen djupare innebörd i ordet i detta sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar